FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."

HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig.



God morgon, vänner! Eller god förmiddag kanske man ska säga. Just idag när jag är hemma och är sjuk och tycker livet är piss, känns det bra att läsa den här dikten och veta att den stämmer. Jesus bär mig idag! Vad härligt det livet är då.

Idag blir det till att plugga körkortsteori och sen på eftermiddagen ska jag in till sjukhuset, och det finns väl bättre saker man kan ha för sig en onsdag-eftermiddag. Men nu är inte fallet som så :)
Ett minus bland miljoner till över att vara sjuk är att det är fem plusgrader utomhus och jag sitter inne och snorar och nyser, det känns gott. Hoppas istället på att snön ska smälta bort helt tills jag blir frisk det vore najs. Fotbollssträningen i morgon vet jag inte om jag kommer kunna genomföra. Väldigt tråkigt vore det! 

Nej, nu måste jag ta tag i mitt liv! :)
På återseende vänner!